Magiskt...

Idag när jag gick hem, efter att ha spenderat i stort hela dagen hos Linda, slog det mig hur mysigt jag tycker att det är med vinter. När det är sådär riktigt kallt att det biter lite i kinderna, snön gnistrar som kristall i lampskenet och det enda som hörs när man går längs gatan är knarrandet under skorna. Som sagt, det är magiskt. Nackdelen skulle väl kunna vara att det tog tjugo minuter (eventuell överdrift) att klä på både mig och Tyra för att sen gå 200 meter innan det var dags att klä av allt. Men det är värt det bara för att få lite vinterluft i lungorna. Sådär härligt frisk, -25 gradig, luft som får ögonfransarna att fastna lite lätt i varandra... Love it.