Idag är det två veckor sen mamma dog. Igår hade vi begravning. Jag kan fortfarande inte fatta vad som hänt. Allt känns så overkligt och det känns som om mamma ska ringa snart och tala om att hon kommit hem. Hon kan väl inta vara borta för alltid? Jag behöver ju henne. Det känns som om jag flyter runt i tyngdlöshet och att tiden går lite långsammare än vanligt. Som om jag inte riktigt är med, utan ser på lite på håll. Det är en konstig känsla. Och även om mamma var väldigt sjuk, så gick det så fort att jag liksom kommer på mig själv med att undra vad som hände. Det känns nästan lite ironiskt att hon somnar in för gott den första dagen i den "rosa" månaden...
3 kommentarer:
Kram till er.
/Mia Boman
Jag har också förlorat en älskad familjemedlem och har en mamma som haft den hemska sjukdomen. Tyckte dessutom mycket om din mamma (som var vän med min). Tänker mycket på dig, din familj och vad ni går igenom. Styrkekramar till er!
Men Hanna, jag hade ingen aning! Styrkekramar och hoppas att ni, trots allt, mår bra!
Kram Kattis i Kungälv
Skicka en kommentar