Ja.

Det står lite still här... Men nu råkar det vara så att jag ska börja jobba på måndag. Och för att tiden ska gå så sakta som möjligt till dess, så sitter jag på en stol hela dagarna och tittar rakt in i väggen. Gissa om tiden går sakta?!


Tyra har nu börjat på dagis "på riktigt" och trivs som fisken i vattnet. Jag antar att det är ett bra betyg när hon dissar mig totalt och inte ens tittar på mig när jag kommer och ska hämta henne, även om det svider lite i mammahjärtat... Tur att man kan muta en ett-och-ett-halvt åring: